Jag brukar inte ha så här mycket ångest mitt på dagen. Men nu har det börjat bli värre och värre.
Kan inte resa mig. Det kliar i hjärnan och dunkar i halsen och jag kan inte resa mig upp och jag väger flera ton och är svinhungrig fast jag ätit mer än två fullvuxna män kan klara sedan jag vaknade.

Önskar att jag fick döda någon.

jag har försökt hitta det jag hade innan. styrkan. viljan. jag har inte det längre hur jag än försökte. innan kunde jag fasta hur lätt som helst. åt bara i princip när jag blev tvingad och när jag blev tvingad så spydde jag sedan upp det. så.

jag har blivit så äckligt jävla fet. och jag vet att många av er som läser här säger exakt samma sak ofta. ni skriver det hela tiden. men ni är inte det. ni är inte feta någonstans. inte på riktigt.

jag orkar inte leva med ångesten. jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte ligga varje kväll och skaka och gråta och slå blåmärken på mina innerlår som jag måste sminka över.


vem fan har blåmärken på sina innerlår? vem fan har det som inte ens tränar eller någonting. stora rivmärken och blåmärken? vem fan har det? BORT. BORT. BORT. KAN ALLT INTE BARA FÖRSVINNA JAG ORKAR INTE HA DENNA SMÄRTAN DAG UT DAG IN VARJE JÄVLA VECKA MÅNAD AAAAAAAHHHHH
vill dö. vill verkligen dö. sitter och stirrar ut i mörkret och komma på någonting att leva för. inget. kan inte komma på NÅGOT. inte en enda jävla sak.

Dagens food från 09.00 till 17.00

våga vara rädd

09.00 --- 1 kopp kaffe, 1 dl "grön drink" (morot, vitkål, lime, gurka, grön paprika)

09.50 - 10.50 --- 10 minuters jogging (i ösregn...), 50 minuters powerwalk

12.00 --- 1 liter vatten, vitt te, kaffe & äggröra (3 äggulor, grön paprika, chévre, 4 körsbärstomater, kryddor, parmesan)

sa nej till fika. sa nej till deras mat. och det gör ingenting. jag är dödstrött efter min träning i spöregn och kommer inte orka göra mycket mer produktivt idag. men jag och mamma och mormor ska kanske till min systers glasskiosk så jag får se hur jag löser det...

Denna helgen har jag bara hetsat. Alltså, inte spytt upp det utan ätit övermycket av många olika tårtor och kakor och godis osv.

Men det kommer gå bra nu. Jag har energi och lust nu. Ska inte ha några förbud och inga måsten, inga regler och inga krav. Ska bara göra precis det jag mår bra av.
Enda anledningen till att jag misslyckats är för att jag förbjudit ALLT. All mat har varit fel. Men så är det inte.

Det kommer gå bra nu. Mår illa som ett as för tillfället men imorgon ska bag återliva träningsfreaket i mig som inte rört sig på en månad. Jag är taggad.

planer

kommer inte köpa något gymkort. kommer inte sluta dricka, förmodligen inte sluta röka helt och hållet heller (kan om jag vill, men det är en så bra social grej.) kommer inte försöka spy. kommer aldrig göra det igen.

jag kommer jogga och ta powerwalks.
aldrig äta på kvällen/natten
aldrig ta någon fika/äta onyttigt som jag är ute och äter
aldrig baka något onyttigt
aldrig småäta kex/choklad som jag har hemma
aldrig äta vitt bröd/helst inget mjukt bröd alls
inga kolhydrater

träna varje dag
gå upp extra tidigt för att powerwalka
äta gröt/fruktsallad + ägg + kaffe + massa vatten till frukost
alltid dricka massa vatten innan jag äter
ALDRIG äta ensam

- aldrig få för mig att det inte är värt att gå ner i vikt, få för mig att jag är bra som jag är. jag kommer aldrig sluta älta detta, älta att jag inte klarade det. jag bara dröjer ut på det. jag vill inte bli ett benrangel, men jag ska se ut som jag vill. innan sommaren är slut.

tänkte börja leva nu igen.

alltså jag tror hela tiden att jag själv bantar. det är det ENDA jag tänker på dag ut dag in. men jag bryr mig ju inte. överhuvudtaget. jag äter minst lika mycket som alla andra, äter lika mycket som jag åt när jag försökte gå upp i vikt. så jävla pinsamt. när tränade jag sist ens?

jag önskar att jag just nu bara kan sluta röka, bli ett riktigt träningsfreak och BRY MIG. jag är så avis på alla de thin/fitspo-bloggare som helt enkelt bryr sig. tänker. ENS TÄNKER. vad gör jag egentligen? jag saknar att bry mig. saknar att se resultat. jag saknar till och med att spy, inte för att jag saknar själva grejen att spy men känslan av att bli av med skit. känslan av att kämpa.

jag vill vara som er. jag ska bli som er, igen.